Heeejjj   Så var jag då här... tisdag idag. Home alone... inte mig emot, det är ganska skönt emellanåt.

Jag har tagit mitt träningspass... ökade på repetitionerna. Måste söka efter andra övningar nu så man inte blir för enformig. Jag började dessutom "bokföra" min inomhus träning, utomhus träningar har jag "bokfört" länge, det fungerar som en morot, man pushar sig själv... nästan som en personlig tränare   Det skulle vara kul om jag hade ekonomin att kunna gå kurser i olika träningsformer (utan att behöva ta lån)... Något jag skulle behöva är en personlig tränare i att åka skidor... ja ni vet... så man vet hur man maxar sig själv och gör rätt. Coolt!

Som ni märker är jag otroligt rik i mina fantasier... tänk om man hade dessa pengar... Jag fortsätter med mina fantasier, det känns som helt ok.

Nu kanske många undrar varför jag är så inne på att träna... Jo, för när jag väntade vårt första barn var jag stor, kunde nästan inte böja mig för att ta på mig skorna. Jag kippa efter luft bara jag gick från hallen till köket. Då bestämde jag mig för att ALDRIG bli "fet" (fet låter så hårt och elakt...men nu använder jag det ordet... sorry), det sa jag till mannen också. Ja det är klart om jag inte lider av nån sjukdom eller så, men så länge jag är frisk så ska jag inte bli fe... stor.

Å ena sidan är jag inte den som dömmer andra om dom är stora eller små... jag ser på personligheten och det har inget med kroppsform att göra. Ärligt talat så är jag välldigt dålig på att se om man gått upp eller ner i vikt, färgat håret, noppat ögonbryn, fyllt lite gift i ansiktet här och där... ja ni vet, sånt där. Ok om det inte nu är radikala förändringar förståss   Men det jag det... och mina åsikter...

Nå men då... va ska man nu hitta på? Måste nog elda på lite här... känns så ruggigt... huvvaligen, det är ju bara 22,1 grader här inne. För kallt för mig, sunt för många.

Koka kaffe och sen väntar duschen på mig... tror jag måste värma bastun så det inte blir kallt å duscha... Ja, ja, ja men sån är jag... gillar när det är varmt å gött... om inte annat så behövs inte så mycket kläder då   

Ja... jag har haft riktiga rensar fasoner för mig. Det har varit allt från cd skivor till barn kläder och barn böcker... jag brände skiten och gissa hur skönt det kändes, demonerna dansade med röken upp mot himlen och jag dansade av lycka. Jag rensar ut allt som påminner om dåliga tider och känner hur styrkan grabbar tag i mig... och jag växer som person. Fy fan va jag är bra och vilken tur att jag har mig... och för familjen också... jag menar... Alltså hur sku dom klara sig utan mig?

Nu ni där ute i cyber världen så tar jag och dansar vidare med denna dag på återseende   

Nå men hej igen... ni har saknat mig, jag vet  

Jag har som funderat på min rubrik... alltså på min blogg rubrik... "Vingar av guld". Jag vet egentligen inte varifrån jag kom på det. Eller rättare sagt, jag förstod ingenting när jag skapade bloggen... det var namn hit och namn dit... användar namn och allt vad det nu heter. Men jag tänkte som att vingar) av guld beskriver lite mig, faktiskt..... när man tänker efter.

När jag var liten (det var länge sen... nästan   ) så hade jag det så bra! Jag hade kunnat få allt jag velat av min far, det är sant. Han hade nog tagit ner månen åt mig om jag hade velat och han hade kunnat. Man flög som omkring med vingar av guld. Och ännu när man började tro att man är vuxen har det varit samma sak. Jag är tacksam för att jag aldrig utnyttjade min far, för att han hade pengar. Jag ville bara ha min mors och fars kärlek... det räckte längre än va pengar räcker. Visst är det väll bra med pengar... men vad gör den för nytta om dom ligger på nå konto ut ifall nåt händer, eller man sparar och sparar i nå värde papper, som man kanske aldrig hinner använda. Mycket pengar för att människor blir ovänner... så är det... tycker jag.

Jag har fortfarande vingar av guld... jag har en egen familj. Fyra barn och en äkta man... inte illa pinkat för att vara mig ;) Det är nog många i denna lilla värld som inte trodde att jag skulle fixa mig något sånt. Men rackarns så fel de hade... ska jag säga "Sorry" eller ska jag säga "Där fick ni"... tror nog jag tar det sist nämnda... det känns som ok för mig.

Som sagt... jag har fyra barn, fyra helt underbart, olika barn... vilken rikedom. Och jag är gudmor till tre helt underbart, olika barn... det är också en rikedom. Jag har inte mycket pengar eller grejjer att ge dessa barn, men jag har otroligt mycket kärlek att ge dom.

Jag försöker verkligen vara en god förälder till mina barn, men ibland är man så trött i själ och hjärta så man orkar inte hela vägen ut. Jag vill också kunna ge dom vingar av guld.

Och sen har jag ju min underbara man... han är mitt stöd, och jag försöker vara hans stöd. Vi har inte alltid haft det lätt tillsammans, men fasen också... vi hittar alltid tillbaka till varandra. Helt otroligt, underbart! Och även om han nu mot förmodan sku vilja lämna mig, så blir han aldrig av med mig... vi har ju de fyra barnen. Så hur han än skulle vilja bli av med mig... så finns jag i barnen. MOAHAHAHA... lite illmarigt, eller? Nä, vi får dras med varandra... och inte mig emot, nog ska jag väll orka   

Från ena saken till den andra... jag kanske borde ladda upp nån bild här... jahapp och hur gör man det då? Måste kolla...   

Nä ni där ute i cyber världen... nu tar jag och ger mig för i kväll...

Hejs svejs på er   

Det är jobbigt att må dåligt, när man vill må bäst. Jag är en tänkare, som många vet. Jag försöker hitta lösningar till det mesta, jag vill ha förklaringar... därför frågar jag ofta "Varför?", "Hur?", "När?"... skit jobbigt!

Men med Tron om att man ska orka kämpa sig upp från mörkret, föds Hoppet om att man ska lyckas med hjälp av Kärlek och förståelse från sina närmaste. Min man kallar mig för envis finne, det må vara så med mångt och mycket, men i självaverket så är nog han envisare än vad jag är... Han orkar leva med mig :D

Mitt stjärntecken är kräfta, och jag är nog en typisk kräfta. Jag värnar om mina närmaste, mitt hem är min borg, jag slåss med klorna, när jag anser mig ha rätt och jag slåss för det som är "mitt". De som anser sig ha rätt till det som är "mitt", måste ha en jävligt bra orsak för att jag ska ge med mig. Hittills har ingen haft någon bra orsak... och kommer nog aldrig ens att ha det.

Jag jobbar med mitt jävlar anamma varje dag. Fast i och för sig så är jag nog ganska bra på att stå upp för de som behöver stöd, jag säger ifrån när jag känner att nu jävlar får det vara nog. Visst kan jag öppna munnen lite för tidigt, jag kan dra ner mig i ett djupt "tänkar hål", vars det bara är mörka tankar, ingenting är bra. Men sen... sen när jag tar mig upp från hålet, upp till "ljuset".. ja då är jag på G, DÅ är jag taggad ut i klorna, och jag näbbar ifrån. När jag vet att jag har rätt, säger jag inte förlåt... bara så ni vet :D he he...

Det enda som stör mig är ju att jag börjar gråta när jag är riktigt förbannad. Hojja... då känner man sig svagare. Och nä... jag utnyttjar inte mina tårar till att få som jag vill. Denna envisa finne vill inte gråta, hon vill gå med huvet högt och rak i ryggen... hojjaaa... ännu en grej att jobba på... ;)

Herre min skapare va jag nu är dyster... Nä då var det väll dags å borsta bort skiten från axlarna... igen... Borsta, borsta, borsta. Så där ja... känns bättre nu... jag bokstavligt talat borstade bort, ni skulle ha sett mig... he he he... Nog är jag en knasig typ ändå.

Knaserier eller inte, men... va ska jag mer skriva... JAAA jag får ju inte glömma! Jag har tagit mig ett träningspass idag... ååå så skönt det var. Svetten lacka... tror nog värmen från kaminen hjälpte till med svetteriet ;)

Nä tjolla hopp, tjolla hej... tyvärr måste jag logga ut nu. Visserligen finns det mer att skriva meeen det får bli nästa gång (och förhoppningsvis lite positivare inlägg ;))

Hej på er alla där ute i cyber världen...

God morgon (just nu i alla fall är det morgon och den är god ;))

Jag myser på här i all tysthet med mina trasiga strumpor, eld i kaminen och en mugg kaffe.

Jag är tacksam för att jag kan göra det, jag är tacksam för att jag har min familj, jag är tacksam för att jag har tak över huvudet, mat på bordet, tvätten att fixa, å så dammtussar i hörnen. Tänk att jag är tacksam för sånt. Men det är ju ett tecken på att jag lever, jag är här nu! Det finns ju de som har det värre... som t ex de utslagna, de hemlösa, de som inte orkar ta sig upp till den skimrande ytan, de som hade allt men sjabblade bort det pga olika orsaker.

Jag kommer inte att gå in på det mer... inte just nu.

Det är fredag... och jag har faktiskt träningsvärk. YES!!! Då gav ju träningen något :D Bara nu det håller i sig... näää inte träningsvärken, men mitt tränande. Ont skall med ont fördrivas! Ganska bra ordspråk i mångt och mycket.

Igår var jag på något jobb tjoffs i arbetsförmedlingen, där var olika enheter inom den kommunala verksamheten. Visst är det bra att det ordnas sånt, men jag tror dom borde ha riktat det mot de yngre. Jag menar... jag är 37 år (jo faktiskt så stämmer dom siffrorna), jag vill ha ett jobb NU! Inte om 10 år eller 15 år! Jag vill ha jobb NU!

Ja men då säger väll ni, kloka... "Men snälla, lilla du... så kan du väll inte säga. Det kommer ju jobb, men inte nu". Jag är less på vikariat, jag är less på praktik, jag är less på blåslampan man har i baken för att man är arbetssökande... eller arbetslös. Och jag vill inte vänta 15 år på ett jobb! Ja ok... nu är det ju så att det finns inte så mycket att välja inom denna kommun, tyvärr. Nog om det, för nu känner jag att surtanten i mig börjar vakna. Tjollahopp Tjollahej... borsta, borsta bort från axlar. Allt ordnar sig i slut ändan ska ni se...

Jahapp... hör från vindan att minstingen, Vilma, är vaken. Igår fick hon somna själv... jag gav upp sövandet efter 40 (!) minuter, då gick jag ner. Men Vilma hade inte planerat att somna ännu på lääänge... hon försökte sig på att ropa upp mig några gånger, hon var inte ledsen är så, hon bara babbla på där i sin säng. Att det kan vara frustrerande när barn inte vill somna... jag vill ju bara ha lite lugn och ro... och tyst... en stund i allafall. Hela dagarna har man surr i huvet, men på kvällen vill man ha en liten stund för sig själv. För att orka med nästa dag, för att få in ny energi.

Nä nu är det dags å sparka igång denna fredag... med mina trasiga, stickade strumpor :D

Ha det gott, där ute i cyber världen.

Ooo jaaa... idag ler vi!

Jag har gjort av med lite energi och onda tankar, genom träningspass här hemma. Kettlebellen svingades i luften som en kastboll, musiken skrek så det hördes ända ut, pust, frust och stånk, ben som viftade i luften... min ruta på magen ska jag forma till 6 små... beach 2013... i´m on my way! WOHOOO!!! ;)

Nu måste jag ta tag i mitt liv... nä men guuud så trist det lät! Så hemskt är det ju inte ändå... men jag måste nu ta tag i mitt tränande. Jag mår ju så bra när jag är igång, det blir som en drog man inte kan vara utan. Mitt mål är ju att dra ner på rökandet, och det gör jag om jag tränar.

Och ni som följt mig på fb vet ju om att jag gjort lite ved... och vet ni vad... det blir mer av det till våren. Visst svider det lite när man tänker på allt jobb... men det positiva i det hela... Jag tränar samtidigt som jag jobbar, förenar liksom nytta med nöje ;)

Sitter här och lyssnar på NRJ... "Diamonds" spelas just nu. Tänk va musik gör för en... det finns vissa låtar som alltid får mig att gråta... man lyssnar på texten, och då börjar funderingar snurra i skallen. Sen finns det låtar som får en så tok glad att man inte kan sitta still, sen finns det låtar som man vägrar släppa hur gamla dom än är. En sån låt för mig är "Crazy" med Patsy Cline. Jag vet inte varför jag gillar den, men när jag hörde den för en massa år sen så blev den som min på något sätt.

När man är arbetslös som mig så hinner man tänka en massa, både bra och dåliga tankar. Ibland infinner sig känslan att man inte duger till något annat än hemarbete... ja ni vet... den privata hotellservicen. Men samtidigt är ju inte det så dåligt heller. Mina barn behöver inte vara ensam när de kommer hem, jag finns där. Middagen görs i någelunda tid. Ja men ni vet vad jag menar. Jag skulle gott och väl kunna jobba hemifrån också... utan att känna press och stress. Vilket lyx :D

Nä ni... nu ska jag ta en snabb dusch... näää inte bara rollon under armarna... jag ska tvätta mig! Sen hämtar jag väll hem mina prinsessor från dagmamman. Meeen bli inte förvånade om jag återkommer en sväng till i kväll här. Moi moi på er :D

Som rubriken säger... Ibland suger det bara... Ja men så är det ju, och kom inte å säg annat!

Just nu tycker jag allt är kasst... det bara suger. Förutom mina fina barn, alla fyra.... fast några av dom har varit billiga idag, faktiskt. Det var bara tjafs, skrik och gnäll... Vem orkar? Ja, inte då jag! Eller, egentligen så orkade ju jag, jag är ju här nu.

När man tänker efter så har man en råstyrka i sig som gör att man orkar. Fast huvet är tomt och hjärtat lika så, så orkar man. Visst är man fantastisk! I och för sig så kallar min man mig för "En envis finne", antagligen så är jag det, och många gånger på bara gott :)

Jag sitter här och tycker synd om mig själv... gu så patetisk jag är!!! Men egentligen inte. Jag har väntat hela dagen på att mannen ska höra av sig ifall han kommer hem idag eller i morgon. Ja, ni vet... då går man där och väntar och väntar OCH väntar. Sen får man höra av ett av barnen "Nä men pappa kommer inte hem idag, jag har pratat med honom" Jaha... men jag då?! Jag bad ju honom meddela MIG om hur det blir... men ack nej... så jag bedrog mig. Gu så synd det är om mig ;) Nä det är det faktiskt inte! Jag är vuxen nog att ta hand om mig och barnen. Jag ger ju bara igen sen... ja ni vet, så han får suga på den karran han också... Nu är jag barnslig... men låt mig vara det då. I slutändan så blir det inte så iallafall... tro mig... jag känner mig ;) Jag är den som månar om att alla ska ha det bäst. Glömmer lite bort mig själv där... men det spelar ingen roll, min tid kommer ska ni se!

För övrigt så saknar jag min träning... varje dag mår jag skit över att jag inte har tränat. Jag måste ta mig i kragen och ta mina prommisar, antingen med stavar eller utan. Om jag skippar stavarna så kan jag ju jogga emellanåt... jisses va jag saknar min jogg. Jag har ALDRIG tidigare gillat att springa, jogga... men sen jag var med i den första bootcampen här i byn, så har jag ÄLSKAT att jogga. Vilken befrielse det är! Man är fokuserad på att andningen blir rätt och hållningen... OCH jag får inte glömma kettlebell träningen... den är ju fantastisk!

Min träning i år har bestått av att göra ved... ved som jag bränner upp i detta nu, men ack så det värmer gött.

Appropå att göra ved... det är rätt skönt måste jag säga. Energin varvar på högsta och man bara orkar... Som en terminator nästan ;) Och vet ni hur mycket vrede man får ur sig av allt... ni ska veta att jag hackat många vedklabbar när jag staplat dom. Jag har fått ett nylle i huvet... och jäklars va jag har hackat och slängt ved, svurit och muttrat för mig själv. Men vet ni hur skönt det är!!! Man känner sig som en vilde, som en galning... En skön känsla :) Och inte blev jag heller rädd för mig själv... jag bara njöt!  

Nä ni där ute i cyber världen... Jag höjer glaset och skålar för hur jävla bra JAG är, jag skålar för hur jävla STARK jag är OCH jag skålar för att jag FINNS... hur sku ni annars klara er ;)

Hej på er... jag skriver nog snart igen...

Hooohhh... vilken känsla... redan lite gladare... WOHOOO!!!        

Jag vet, jag vet... jag skrev ju tidigare om att detta är som en dagbok för mig... MEEEN ack, ack, ack så bidde det inte.

Nå det får ni stå ut med ;)

Jag sitter här med ett glas rött. Ja, faktiskt! Jag har ett glas rött bredvid mig... bara för att jag vill... även om det är söndag.

Jag har suttit, så gott som, hela denna söndag och försökt knåpa ihop ett cv. Till slut tog jag hjälp av en go vän... På kort tid så, vips, fanns där ett cv. Alltså hur gör hon? Helt otroligt! Och tacksam är jag... Tack vännen, för hjälpen :D

Ja just det... det har ju varit farsdag idag. Här har vi firat barnens far med tårta och kort... och som jag skrev på fb... av mig fick han en puss och kläm på skinkan ;)

Min egen far har jag faktiskt inte firat. Och det kommer jag inte att göra heller... han klarar nog sig utan mig och min uppvaktan. Eller monstret i honom klarar sig utan mig... men min självaste far skulle nog uppskatta att jag besökte honom. Men han har själv valt sin "sjukdom"... inte jag. Nog om det! Nu borstar jag bort allt skit från mina tyngda axlar, jag vill känna mig lätt och lagom ;) även om jag föredrar Bregott.

Alltså... Solsidan och Beck... vilka serier!!! Störtsköna!!! Gunwald... vilken kille... he he he... :D

Nä nu vänner, ovänner, nyfikna... jag tar mig ett till glas rött och sen ska jag bada bastu... med min man ;D

God natt!

Så var fredag kommen... en dag på veckan som är efterlängtad av många.

Fredag är en sån dag som man degar helt ihop efter jobbet, ofta känner man inte ens för att göra middag. Till och med jag som är arbetslös känner så. Ganska nice många gånger :D

Jag har gjort eld i bastun, väntar på att det ska bli varmt. Att bada bastu på morgonen är bland det skönaste man kan göra... förutsatt att man har tillgång till bastu förståss :) Fast mina morgon bastun är ändå inte så rogivande, Vilma är en aktiv tjej som hinner med mycket på 5 min. Ska jag ha ro å sitta så måste jag värma bastu kl 05 ;)

Bastun har en helande kraft på själen... förutsatt då att du får sitta där i lugn och ro, bara vara, fundera och komma på lösningar på problem eller bara gråta ut sin smärta.

Samma helande kraft har solen och månen, på mig iallafall, alla årstider också. Tänk att få dra in den ljuva vinter luften, frisk och skön. Och jag får inte glömma det ljuva norrskenet som spelar på den klara himlen... den förtrollar. Vårens fuktiga, grönskande doft fyller lungor med liv. Sommarens vindfläkt, allt blommar, sommarregnet rensar så luften känns ren igen. Hösten med sin färgprakt, höststormar drar förbi och rensar bort löv från träd. Månen är ju för underbar... den är som magisk, ja jag finner inte ord... men den är magisk.

Ja alla årstider har sin tjusning, och jag är tacksam för att jag får och kan uppleva dom alla.

Just nu har vi -12,4 ute... och till helgen har det visst tänkt regna... hoppas verkligen att vädergudarna har ändrat sig till att det ska snöa istället.

Oj... nu när jag tar mig en kaffe så ser jag en flock renar vandra mot vår gård. De var här igår också... bökade omkring i mitt lilla jordgubbsland. Och det spelar då ingen roll för mig om dom bökar i min trädgård, de stackarna måst ju också äta och sen är dom ju så fina å se på :D

Nä nu dricker jag ur kaffe muggen, tar och fyller tvättmaskinen, tar en snabb sauna, fångar dagen och är mamma :D

Hejsvejs på er :D