Halloj... tänkte bara kika in här som snabbast.

Funderade här på hur saker å ting blir ibland... man tror att mycket ska bli fel, men ändå blir det så bra. Man tror att allt ska bli så bra, men ändå blir det så fel. Varför krånglar man till det så förbannat?

Jag är ju sån att jag målar helvetet på väggen innan jag ens vet hur allt slutar... Men många gånger har det faktiskt hjälpt mig... för det har inte blivit så hemskt som jag förutspådde. Det är inte ett slag under bältet då. MEN värre är det ju när man målar väggen rosen rosa och tror att allt blir så bra... men fan... det blev ju helt åt fanders. DÅ är det värre... man mår skit! Vilken tur att jag inte gjort det nu ;)

Eftersom jag har så lätt för å få urinvägsinfektion, så tänkte jag idag att... Jaha, nu var det dags igen å ont i svanken har jag också..... MEN så kom jag på att jag haft ont i svanken i ca 3 månader... det är ju för fasen njurarna. Jaha, och vad gör jag nu? Ja, jag kan ju inte bara låta det vara. Jag måste ju ta kontakt med vården... men det är ju så svårt. Ja som sagt, men denna gång målade jag ju faktiskt satan själv på väggen... Jag har säkert allvarliga fel i njurarna! Näää, nog om det!!! Stopp! Bla bla bla bla bla... borta!..... nästan ;)

Jag har märkt att ju äldre man blir så tänker man på livet, döden, familjen. Jag menar... livet har vi här och nu... varför spiller man bort det på onödig oro. Man oroas över att man ska dö allt för tidigt... man vill ju leva till minst 90 år. Jag vill hinna uppleva att vara farmor, mormor... vilken känsla det måste vara!

Jag vill hinna uppleva Sverige, Europa, Norden... innan jag dör! Ja hujjeda mig vilka funderingar man kan ha...

Sen oroas man för att bli lämnad med allt ansvar vilandes på ens axlar... att man liksom dras med hela lasset, ingen att bolla problem med, ingen som hjälper till i tunga eller glada stunder... man får dra allt själv... vara både mamma och pappa...

Jag har alltid tyckt att de människorna är starka... dom orkar fast dom egentligen inte gör det... dom har ingen att luta sig mot och söka kraft. Dom har en råstyrka som heter duga! Vilka fantastiska människor de är, man som kvinna spelar ingen roll. Helt, jävla fantastiska!

Nä ni där ute i cyber världen... denna gång blev kort. Jag ville bara skriva några fundrar rader... liksom få ur mig lite tankar. Hoppas ni förstår. Tankar ploppar upp och jag bara skriver, det kan kännas lite huller om buller. Men när ni läser så ska ni ha öppet sinne, så förstår ni mig bättre. Ha det gott och tänk på att livet är kort och vi har det bara till låns. Ta hand om er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nå men heeej :) Oj, så länge sen jag var här sist... alldelens för länge sen. Tänkte väll som smått ta upp detta bloggande igen... Till någras fasa och till andras lycka ;) Just nu bara bubblar det av en massa ord i huvet... allt blir bara hull...

Ja, precis, så då har resan börjat. En resa genom mig själv, min vardag, mitt inre... en resa som fått mig att tänka om i mångt och mycket. Jag känner mig upp och ner, fram och tillbaka just nu. Det är så mycket som händer i mitt lilla huvud. Tanka...

Hej :) Nu tyckte jag att det var läge å börja skriva av sig lite... har legat lågt, för jag har varit låg. Kanske inte utåt sett, men inombords. Tunga grejjer... nä, men det är min hjärna som spelar mig ett spratt bara. Ja men se på fasen... det ...

Hej Hallå... Vill bara meddela att ni blir nog inte av med mig, jag har suddat ut satan från väggen och jag lever nog nästa år med :D Njurarna sitter inte så långt ner... alltså dom är inte där jag har ont. Jag var till doktorn i förrgår, prove...

Här sitter jag... funderar över lite vad som helst. Mina döttrar är vid köksbordet... den äldre kluttar med penna i tidningar... ja ni vet huggtänder och horn på bröllopsbilder, blåöga på nån människa, skriver efter bokstäver... ja så som vi vuxna ...