Direktlänk till inlägg 16 november 2012

Jag går här i mina trasiga, stickade strumpor...

Av Lise-Lotte - 16 november 2012 07:26

God morgon (just nu i alla fall är det morgon och den är god ;))

Jag myser på här i all tysthet med mina trasiga strumpor, eld i kaminen och en mugg kaffe.

Jag är tacksam för att jag kan göra det, jag är tacksam för att jag har min familj, jag är tacksam för att jag har tak över huvudet, mat på bordet, tvätten att fixa, å så dammtussar i hörnen. Tänk att jag är tacksam för sånt. Men det är ju ett tecken på att jag lever, jag är här nu! Det finns ju de som har det värre... som t ex de utslagna, de hemlösa, de som inte orkar ta sig upp till den skimrande ytan, de som hade allt men sjabblade bort det pga olika orsaker.

Jag kommer inte att gå in på det mer... inte just nu.

Det är fredag... och jag har faktiskt träningsvärk. YES!!! Då gav ju träningen något :D Bara nu det håller i sig... näää inte träningsvärken, men mitt tränande. Ont skall med ont fördrivas! Ganska bra ordspråk i mångt och mycket.

Igår var jag på något jobb tjoffs i arbetsförmedlingen, där var olika enheter inom den kommunala verksamheten. Visst är det bra att det ordnas sånt, men jag tror dom borde ha riktat det mot de yngre. Jag menar... jag är 37 år (jo faktiskt så stämmer dom siffrorna), jag vill ha ett jobb NU! Inte om 10 år eller 15 år! Jag vill ha jobb NU!

Ja men då säger väll ni, kloka... "Men snälla, lilla du... så kan du väll inte säga. Det kommer ju jobb, men inte nu". Jag är less på vikariat, jag är less på praktik, jag är less på blåslampan man har i baken för att man är arbetssökande... eller arbetslös. Och jag vill inte vänta 15 år på ett jobb! Ja ok... nu är det ju så att det finns inte så mycket att välja inom denna kommun, tyvärr. Nog om det, för nu känner jag att surtanten i mig börjar vakna. Tjollahopp Tjollahej... borsta, borsta bort från axlar. Allt ordnar sig i slut ändan ska ni se...

Jahapp... hör från vindan att minstingen, Vilma, är vaken. Igår fick hon somna själv... jag gav upp sövandet efter 40 (!) minuter, då gick jag ner. Men Vilma hade inte planerat att somna ännu på lääänge... hon försökte sig på att ropa upp mig några gånger, hon var inte ledsen är så, hon bara babbla på där i sin säng. Att det kan vara frustrerande när barn inte vill somna... jag vill ju bara ha lite lugn och ro... och tyst... en stund i allafall. Hela dagarna har man surr i huvet, men på kvällen vill man ha en liten stund för sig själv. För att orka med nästa dag, för att få in ny energi.

Nä nu är det dags å sparka igång denna fredag... med mina trasiga, stickade strumpor :D

Ha det gott, där ute i cyber världen.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lise-Lotte - 21 september 2013 14:54

Nå men heeej :) Oj, så länge sen jag var här sist... alldelens för länge sen. Tänkte väll som smått ta upp detta bloggande igen... Till någras fasa och till andras lycka ;) Just nu bara bubblar det av en massa ord i huvet... allt blir bara hull...

Av Lise-Lotte - 23 januari 2013 09:58

Ja, precis, så då har resan börjat. En resa genom mig själv, min vardag, mitt inre... en resa som fått mig att tänka om i mångt och mycket. Jag känner mig upp och ner, fram och tillbaka just nu. Det är så mycket som händer i mitt lilla huvud. Tanka...

Av Lise-Lotte - 2 januari 2013 07:22

Hej :) Nu tyckte jag att det var läge å börja skriva av sig lite... har legat lågt, för jag har varit låg. Kanske inte utåt sett, men inombords. Tunga grejjer... nä, men det är min hjärna som spelar mig ett spratt bara. Ja men se på fasen... det ...

Av Lise-Lotte - 12 december 2012 11:52

Hej Hallå... Vill bara meddela att ni blir nog inte av med mig, jag har suddat ut satan från väggen och jag lever nog nästa år med :D Njurarna sitter inte så långt ner... alltså dom är inte där jag har ont. Jag var till doktorn i förrgår, prove...

Av Lise-Lotte - 9 december 2012 22:29

Halloj... tänkte bara kika in här som snabbast. Funderade här på hur saker å ting blir ibland... man tror att mycket ska bli fel, men ändå blir det så bra. Man tror att allt ska bli så bra, men ändå blir det så fel. Varför krånglar man till det så ...

Ovido - Quiz & Flashcards